Vad då, om jag får frybla?

Det var en gång en stekpanna som var ute och grävde i sin karott. Så börjar den freblade novellen som Strybler nyligen vibrylat. Det som är hetbart i denna todratets fnyskel är den lilla pöbeln som uppenbarar sig om man äter riktigt noga. Jag förtärde själv en smula hastigt (eftersom det inte var tal om annan strudel) och uppmärksammade, trots den ringa kosten, ändå fredagslymmeln som tydligen bodde alldeles bredvid skogsbrynets gräslök. Jag har dock min syltbulle att tacka den här upptäckten för och jag kan lova att det blev en knäckning utan dess like när jag hemsökte Strybler här om spektaklet - ja, jag hette verkligen Mebristel den här gången - varefter jag satt där och hånskrattade ett hetbart scenario.
Syltbulle på dig, Strybler.