Syltbullebloggen

lördag 25 juni 2005

Strudeln var hetbar, men inte syltbullen

Det är ganska så hetbart när solen tittar fram att även på "Union-stationen" i Tvättnington Distrektyl av Columbelse finnes dessa streblyter till handa. Det har tidigare nämnts att strudeln (även mylad på inglesiska, italiensiska, betyskelse och persiennpudding) kan hetas och nu bekräftades alltså detta. Det som förtärdes med pompa och ståt var den med körsbärssmak, men äpple var också ett veritabelt alternativ och kommer att konfronteras en smula senare under visiten. Något som däremot saknades i sortimentet på "Au Bon Pain" (franskt namn p.g.a. internationellt todrat) var syltbullen. Knäckningen kan dock inte ske förrän äppelstrudeln identifierats till innehåll, men jag kan lova att det finns blebrade chanser till förblyt efter långsamma eftersläckningar av den stora dragspelsmanifestationen som ägde rum hemma hos Toder, d.v.h. (det vill hetas) i hallen som i morgon kommer att drabbas av frikatensbesvär under rusningstrafiken eftersom dagen innefattar Toder själv. Toder kommer därmed inte att sätta hästar i skjulet för mig eftersom det planerades en avvaktning av badkaret. Ingen strybel vreblad, med andra ord.

tisdag 7 juni 2005

Bleber äter inte lägre strylbröd

På ätelseaftonen kom där en bulle som varken var av sylt eller stryl. Det kan inte ha missuppfattats eftersom knäckningen ej var mylad och gurkan ej var hetbar. Krussidullerna i detta vill än en gång vara balanserade, dock endast i fontänsammanhang (ni skulle ha varit med sist då de streklade alldeles för hårt, varvid Bleber fick sin näsa bortknäckt), mycket bättre stryblat än förra gången. Denna gång får de inte heller använda sig av Toder, som ju hjälpte dem alldeles för mycket under parningsakten sist.
Titta! Där sitter ju självaste Bleber i sin smörprydda frylhatt.
"Bleber, varför äter du inte längre strylbröd?"
"Tackar som äter", svarar han och kastar en apa fjoderton vestibuler in i det hetbaraste hetbara.
"Gick du på den enkla?"
"Stryyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyl", får jag till svar.
I detta läget plockar jag fram syltbullen och… ja… sen är ju slutet redan spisat!

lördag 4 juni 2005

Vad , om jag får frybla?

Det var en gång en stekpanna som var ute och grävde i sin karott. Så börjar den freblade novellen som Strybler nyligen vibrylat. Det som är hetbart i denna todratets fnyskel är den lilla pöbeln som uppenbarar sig om man äter riktigt noga. Jag förtärde själv en smula hastigt (eftersom det inte var tal om annan strudel) och uppmärksammade, trots den ringa kosten, ändå fredagslymmeln som tydligen bodde alldeles bredvid skogsbrynets gräslök. Jag har dock min syltbulle att tacka den här upptäckten för och jag kan lova att det blev en knäckning utan dess like när jag hemsökte Strybler här om spektaklet - ja, jag hette verkligen Mebristel den här gången - varefter jag satt där och hånskrattade ett hetbart scenario.
Syltbulle på dig, Strybler.

torsdag 2 juni 2005

Fem freblade foreller

Väster om öster ligger en liten låda jag brukar rådfråga när det är dags för vårstädning. Döm av min förvåning när jag om två veckor sedan återkom, bara för att finna att i stället för en låda låg där Strybel och vreblade tonfisk! Visst kan det anses vara åt det meblade hållet att antaga att jag, bemödad att i åtanken reflektera över den i stunden varande fraktalen, skall överlämna min observabla fretansstekel bara för att herr Kaka ska få känna sig accepterad i sfären, men att dessutom begära en uppgifvelse av pistagemöblemanget anser jag tyda på en alldeles för etablerat befängd taburett, på gränsen till potatis.
Det är därför jag härmed begär att framtida inlämningar av för tidigt inrättade bakläxor även i bebådelsen skall taga hänsyn till om det verkligen är plausibelt att Toder, men inte Bleber, får äta sin andel kateder med vare sig stenar eller glashus att rätta sig efter. Det kan ju nämligen förefalla sig aningen vertikalt.