Syltbullebloggen

tisdag 10 februari 2009

Även du, min Blyber!

Ett tuldrande medvetande tidigare under aftonen har besträvats i sin åtrå av förväntansfullhet. Stryblinisterna gingo i takt till Koralpreludium i Eb-dur med det vestibulitanska banéret i spetsen, självklart med Fraskel som fanbärare. De voro på väg att ta sig en munsbit – eller, ja… Betydligt fler än en – på Drabel Parabel, belagd i samma kvarter där som Toder häckar.

Det var här som Strybel kom in i bilden. Med en gastkramande styrka dukade han fram toderat. Toderat i mängder! Till och med så mycket att toderaterna själva började skruva på sig. För att göka en lång histodria kort kan man säga att det blev en smula hetbarare, men det tänker jag inte säga.

När tillställningar av denna art inträffar brukar Blyber ofta hålla tal, vilket alltid brukar vara till sällskapets uppskattning. Han började i vanlig ordning med att krysta. Alla – framförallt Bel, Atels nyfunna donna – blev helt lyriska när Blyber mitt i talet tog till ton och helt hysteriskt utbrast "Gökel!" Det uppstod förstås en effektfull stämning av tystnad. Det enda som egentligen störde var Bludor som småfnittrade åt det hela. Blyber fortsatte sedan talet med att berätta om sin hasklade upplevelse när han åt kök för första gången (något som jag inte tänker gå in på nu).

Böter!

1 Comments:

Skicka en kommentar

<< Home